Unikt gränstullsamarbete firar 50 år
Den 25 oktober 2009 firar Norge och Sverige 50 års tullsamarbete längs den gemensamma gränsen.
Dagen kommer bland annat att uppmärksammas av finansdepartementen och tulledningarna i Sverige och Norge. De kommer bland annat under dagen besöka klareringsexpeditionen i Eda och fredsmonumentet i Morokulien. Dessutom kommer samtliga tolv gränstullstationer ha öppet hus mellan klockan 12-16. Då får trafikanter och besökare veta mer om tullverksamheten och bjuds på kaffe och kaka.
Tullmuseet i Stockholm har en jubileumsutställning med anledning av 50-årsfirandet. Utställningen öppnar den 8 november och den kommer att visas under 2010.
Tullmuseet
Tullmyndigheterna i Sverige och Norge har ett unikt samarbete som 2009 har pågått i 50 år. Samarbetet baseras på att man delar på personal och lokaler, så att det ena landets personal sköter tullhanteringen för bägge ländernas räkning. Detta förenklar inte bara för tullmyndigheterna utan även för dem som passerar gränserna, eftersom de bara behöver stanna vid en plats för att uträtta sina tullärenden.
I dag kan samarbetet ha ansetts fått en ny dimension i och med det svenska medlemskapet i EU. Samarbetet står fortfarande fast, men nu genom en överenskommelse mellan Norge och EU.
Samarbetet inleds
Starten för samarbetet blev det förslag som vid Nordiska rådets session i Köpenhamn år 1956 gavs till Sveriges och Norges regeringar att undersöka möjligheterna att utöva tull- och passkontroll vid gemensamma tullstationer och/eller med gemensam personal. Utan att invänta regeringarnas åtgärder påbörjade de svenska och norska tullstyrelserna en gemensam utredning i ärendet. Redan under våren 1956 togs det första underhandskontakterna mellan tullstyrelserna i Stockholm och Oslo, framförallt angående planerade tullstationsbyggnader i Storlien och Röjdåfors. Frågan om samarbete togs även upp under sommaren 1956 vid det Nordiska Tullmötet (NTR) i Helsingfors och under hösten 1956 gjorde de två tulladministrationerna gemensamma resor till gränsorter. Storlien var den ort som besöktes först.
Provverksamhet
I mars 1957 gav kungen klartecken till en provverksamhet, som påbörjades den 2 maj 1957 vid tre platser. De tullstationer som berördes var den svenska tullstationen Skalstugan och dess norska motsvarighet Ådalsvollen, den svenska tullstationen Flötningen och dess norska motsvarighet Lillebo och den svenska tullstationen Grundforsen och dess norska motsvarighet Trysil. Provverksamheten utökades successivt, för att den 1 oktober 1958 utvidgas till att gälla hela gränsen.
Erfarenheterna från provverksamheten visade sig vara goda varför Generaltullstyrelsen, efter samråd med Norska tolldirektoratet, föreslog kungen att ett slutligt genomförande av samarbetet kunde verkställas. Generaltullstyrelsen framförde i sin skrivelse till kungen den 21 november 1958 att allmänheten hade allt att vinna på den nya ordningen eftersom endast ett uppehåll för tullkontroll behövde göras vid gränspassagen. Samarbetet fungerade något olika beroende på trafikens art och storlek, men vid de flesta vägarna över gränsen (totalt 30 vägar) kunde trafiken klareras i båda riktningarna av endast det ena landets personal. De hade då att tillämpa sitt eget lands och grannlandets tullförfattningar rörande både in- och utgående trafik.
Ovanstående sätt att dela arbetet har utgjort grunden i det svensk-norska tullsamarbetet, men det var inte möjligt att tillämpa efter hela gränsen. Trafiken över Svinesund, för att ta ett exempel, var redan 1958 så pass omfattande att det var omöjligt att hantera med endast en tullstation. Vid Svinesund och på ytterligare 5 platser användes i stället det så kallade förbikörningssystemet, som innebär att utgående trafik klareras i grannlandet av grannlandets personal.
Gränstullsamarbete som begrepp och behovet av lagstiftning
Generaltullstyrelsen betonade i sin skrivelse att samverkan kunde i framtiden bli aktuellt med andra länder än Norge, och nämnde som exempel Danmark (Öresund) och Finland (Tornedalen). Den nya lagstiftningen måste därför utformas som en fullmaktslag. Generaltullstyrelsen ansåg dessutom, för att betona vad det planerade samarbetet åsyftade, att begreppet gränstullsamarbete borde användas. Bägge länderna skulle avgränsa geografiska områden där gränstullsamarbetet skulle bedrivas, så kallade kontrollzoner. Alla tullstationer ingick i kontrollzonerna samt trafikledssträckor, både bilväg och järnväg.
Lag om gränstullsamarbete med annan stat behandlades av höstriksdagen 1959 och började gälla den 1 januari 1960.